Think global - act local

måndagen den 7:e juni 2010

Vissa får äta så mycket de vill...

och jag får svälta ihjäl. Nästan.

Den där råttan som de kallar min och Leias lillasyster... hon är bara för mycket. Hon får äta jämt. Flera gånger om dagen skriker hon efter mat och får. Vi får inget. Eller... ja... en morot. Gott det med, men inte mat.

Jag har kommit på hur jag ska göra bus för min lillasyster Laika. Jag vänder hennes matskål upp och ner. Hihi... varje gång, varje dag. Något ska hon ha för att hon får äta när hon vill.

Matte och Husse säger bara att jag kommer att bli smällfet om jag äter lika ofta. Och smällfeta hundar är inte bra, påstår de.

Kanske ligger något i det..?

0 morr och skall: