Och jag har börjat i skolan igen...

jag drillas som aldrig förr. Snart är jag Kunskapens Mästare. Absolut.

Gör si och gör så, säger Matte, Husse och kursledaren. Gör si och gör så, säger kurskompisarna.

Och dess emellan får jag ligga i arresten. Vila, säger människorna. Jag vet vad som menas jag... inte lägga mig i och snacka när de andra tränar. Fast jag tittar ju bara. Försöker se om det finns något mer att lära mig, något som de kan och inte jag.

En liten hundkompis skäller... skälla kan jag och Matte har förbjudit mig att skälla. Så det så. En stor hundkompis ligger och rullar sig. Det kan jag med, men det är inget roligt.

En söt hundflickekompis viftar med sina framtassar... det kan jag med. Men Matte säger att det inte är bra att göra så. Jag, med mina långa och tunga labbar, kan slå ihjäl någon... säger hon. Jag får bara vinka. Hur roligt är det då?

Nu när vi tränar så tränar Matte inte mig. Jag får sköta den biten alldeles själv. Tur att jag la på minnet vad jag skulle göra. Så nu gör jag det av bara farten. Lite kunde jag ju innan jag började skolan... och mer har jag lärt mig. Nu får jag utnyttja min storlek och tyngd. Det var positivt sa vår ledare.

Kanske tur att jag fick en så stor och rejäl kropp då... att jag har fått fel förpackning. Jag är liten inuti och stor utanpå. Vore kanske illa att ha tvärtom...