Det här är jag!

Det här är jag, säger min Matte och Husse. Hoppom- och skuttrenen Niko... för ni skulle se mig ute i snödrivorna.

Jösses.

God Jul till alla läsare!

Min fina syster i nya vovverallen

Svart är hon... med vita detaljer. Svart vovverall fick hon, med silverreflexdetaljer. Svart är coolt!

Man får inte kissa på granen!

Det vet ni väl!

Min Mattes fina midvinternatts sagojulgran... den ni... den får ni inte kissa på.

Julträd inne är en sorts träd man inte kissar på. Dem tittar man bara på.

Eller vispar runt med sin långa viftiga svans i... så saker och ting yr runt golvet.

Matte har köpt julklappar till oss vovvar. Men... dem tänker hon inte lägga under granen. Hon tror att jag om natten, när jag vaktar soffan... ska bli frestad att öppna alla gott doftande hundjulklappar.

Matte tror så jädra mycket! Som hon pysslar och grejar borde hon åka bort på spa eller något innan jul... så kan jag vakta både soffan och granen. Och julklapparna. Kan vakta syrrans också!

Ja, det kan jag!

De säger att det snart är jul...

Husse och Matte tar fram lysande saker på löpande band. Säger att det är jul.

Själv har jag något som heter jullov. Det ni! Fast jag måste ju erkänna att jag inte riktigt vet vad det är...

kanske lata sig på sängen... utfläkt med alla benen åt alla håll och magen i vädret.

Ja, det måste vara jullov det!

Och så har vi fått snö.

Jag blir som en liten bebisvalp och struttar och skuttar och är totalt yster. Syrran Leia tittar förnärmat på mig där jag beter mig. Vore skönt om även hon betedde sig lite i snön. Nä, där spatserar hon runt med sin nya vovverall på sig och ser allmänt märkvärdig ut. Näbben i vädret och på tåspetsarna så hon inte ska bli kall om tassarna.

Hon tål inte kalla tassar, förklarar Matte. Därför måste hon ha kläder när det är mer än ungefär åtta eller tio grader kallt. Annars kanske jag inte har någon syster mer... säger de. Vore ju lite tokigt. För inne kan hon leka med mig. Vi har provlekt. Många gånger.

Matte säger att artiga hundgossar som jag ska säga God Jul till er som läser... så jag säger väl...

God Jul!

"Ankor i trädet"

I går fick jag mig en långpromenad av min människohalvsyrra Annika.

Hon kom efter skolan och hämtade mig och så vandrade vi i glittrande snö vid en sjö. Till min stora lycka satt det massor med "ankor" i ett träd. Människohalvsyrran Annika skvallrade att jag blev alldeles yr av lycka över "ankorna" i trädet.

Matte sa "att det förstod hon väl"... och flinade. Hon säger att hon känner sin Nicke. Fågelhunden.

Sen säger hon att jag inte ska vara fågelhund... utan besöks- och terapihund. Jäsiken!

Kolla min söta syrra!

Alltså... visst har jag en söt syrra!

Prince of Darkness

Svarta hundar är farliga hundar!

I alla fall tror de flesta så. Och jag låter alla tro att jag är livsfarlig...

kan ju inte tala om att jag är en mycket liten mjuk hund i en jätteförpackning. Något blev fel med mig när jag producerades, påstår Matte.

Men... själv kan hon gå i jättestor jacka och vara liten innanför. Då säger hon inget, minsann. Att min kostym är så stor kan jag inte göra något åt. Den följer liksom med bara... dit jag går.

Svart är bra! Prince of Darkness... det är jag det... Nicolai Kolja!

Ni blekfisar kan slänga er i väggen!

Och inte ett ord om att jag ser ut som en flundra när jag vilar i hallen!

Julklapp har jag redan fått!

Jag har redan fått en julklapp... av min snälla fröken på skolan.

Passar bra att torka mina stora klövar... jag menar, tassar, på.

Höll på att försäga mig. Säga att jag hade klövar. Det är Mattes fel, hon säger att jag muar och råmar. Jag muttrar. Inte råmar. Fast det var visst ingen större skillnad enligt Matte.

Jaja... mina två döttrar råmar också. Så det så! Men vi muttrar! Speciellt när vi inte får som vi vill...

Min storasyster!

Kolla in min söta storasyster!

Nyfiken gluttar hon på matte som sitter i hallen och fipplar med kameran. Här ser hon ganska liten ut... men akta er, hon kan växa och bli ganska farligt stor. Försöker spöa mig då och då. Jag ger igen så gott jag kan.

Inte lätt att leva med systrar!