Jag har också varit bortrest!

Eller bortrest... och bortrest. De där (Husse och Matte) lämnade bort mig och syrran...

och sedan vet jag inte var de tog vägen.

Syrran Leia låtsades som att det regnade. Gjorde inte en min. Gosade och kramade med sin människosyster.

Jag fick gå där som ett överblivet skräp... gråta efter Matte och Husse... och tro att de hade sålt mig.

Att syrran Leia låtsades som att det regnade... hade inte behövts... för det regnade. Inte för att vi var från vår familj... utan för att himlen öppnade sig. Över oss.

Jag ska minsann lämna bort Husse och Matte en helg jag med.. så de får känna hur tråkigt det är! Rätt ska vara rätt, tycker jag!

Vad tycker ni?