Dött?

Å nej!

Jag är i högsta grad levande. Hoppar och skuttar och är mer än vanligt valpig och osnuten.

Att kottarna flög all världens väg gjorde att även förståndet gick samma väg. Säger Matte. Och Husse. Vad syrran säger vet jag inte... hon spöar mig lite då och då. Som vanligt. Fast nu kan jag fjanta med... sedan jag tappade det jag hade där bak.

Jag hoppar och skuttar, kränger och svänger... mina långa ben rusar och skenar. Hela jag är på väg hela tiden. Kan faktiskt tas för en svart älgkalv när jag lubbar runt. För jag fick faktiskt lubba som attan i skogen. Hihi...