En tant sa att vi skulle vara i ett rum. Hon lyssnade på min mage, men sa att det var hjärtat hon kollade. Sket väl i vilket. Ville hon pyssla så ok. Rätt som det var så bet hon mig i nacken. Hastigt och lustigt. Som en elak mygg. Fast det gjorde inget, hon var så snabb.
Sedan gjorde det något...
jag blev lullig och luddig i kanten. Mer än vad jag brukar vara. Golvet betedde sig lite konstigt. Kom liksom så nära mig.
Och så stoppade de in mig i en stor äcklig bur. Och mina nära och kära försvann ut genom dörren... borta för alltid.
En stund senare kändes det inte så lustigt...
men mina kära stod och väntade utanför dörren. Min svans viftade och jag försökte se jätteglad ut. Inte så lätt när ansiktet och benen inte gjorde vad jag ville. Mina ögon hängde... mycket. De sa att jag precis såg ut som den engelska springer-spaniel som finns i mig. Däremot hittade de inte schäfern och inte border collien...
Det var skönt att få komma hem. Oj så skönt!
0 morr och skall:
Skicka en kommentar