Och jag är jädra kaxig...

tror jag...

i alla fall en stund.

Sen blir jag trött och somnar med min blåa luftkudde under örat.

Försökte mig på att vara skuttig och busig när jag fick gå ut och kissa. Skäll var vad jag fick för det. Lägg av att skutta, du kan gå sönder... säger de. Och så får jag gå som en halt gammal gubbe vid sidan av någon av Matte och Husse.

Plötsligt behövde jag skita. Då var jag inte så kaxig längre. Mina bakben vaggade oroväckande, darrade och knäade. Vet inte vad doktor veterinär gjort med mina bakben. De lever sitt eget liv.

Undrar om det är samma ben som var på mig när jag lämnades in för underredesåtgärden?

Kan den där damen med sticksprutan ha tagit mina ben och givit mig någon gammelhunds ben?