Mamma... rädda mig!

Jodå, jag var ganska ynklig. Jag orkade inte längre än in i hallen till att börja med. Plåster på benet, dum krage och ett långt sår mellan benen... inte så jädra lätt att vara kaxig då. Jag som inte ens är kaxig annars...

På filten, i hallen, var ganska skönt. Lite skumt, vilket inte syns på bilden... mer än att den är lite kornig, säger Matte. Mest har jag sovit under hela eftermiddagen och nu i kväll. Sovit tillsammans med Husse Jägarn, Matte, ensam... och nu sover jag själv i deras säng.

Ett tag blödde jag ganska mycket, men det har gått över nu. Ute och kissat har jag varit. Tufft. Ögonen lever fortfarande sitt eget liv, hänger och slänger och är sååå trötta. Benen går också lite hit och dit... och faktiskt är jag lite förvirrad.